Störst går först eller varför tusentals ton stål är coolare än en PC

Klockan ringde lunch.
Med en suck snokade jag igenom lunchmenyn för v.19.
Ahh, italiensk vecka på Restaurang Örjan.
Raggade upp sällskap.
Bestämde mig för att jackan fick hänga kvar.
Klev utanför dörren till jobbet och fick se denna massiva och helt fantastiska parad av ingenjörskonst sakta och högtidligt glida förbi utanför jobbet.



Blir inte mycket snyggare än så här.