med en krash så landade jag på planeten måndag...

En gammal räv vid namn Kenken skrev en textrad en gång för många år sedan som löd ungefär så. Det kan mycket väl vara så att räven som skrev inte hette Kenken utan snarare Harpa. Minnen från de tidiga åren på Balsta är... luddiga. Detta är, som jänkarna säger, "beside the piont" och jag kan endast hålla med. Jag skriver inte om Kenken eller Harpa idag utan snarare om fenomenet måndag morgon. Förmodligen så är det en av de mest trötta ämnen att skriva om och antalet spaltmeter som innehåller fraserna...
f*n, helgen går så fort
f*n, det blev nog lite dyrt
f*n, att man aldrig lär sig
f*n, du vet den där bruden/snubben jag strulade med för ett tag sedan...
f*n, minns inte riktigt var som hände
...skulle nog kunna, om de skrevs ut på tex en HP PrintJet 1050C, täcka en landmassa stor nog för Sir Paul McCartney att bygga ett sommarhus som även han skulle beskriva som "one hell of a building".

Det fundamentala felet i min måndags krönika är dock att jag sällan kan använda mig av ovanstående fraser. Varför undrar ni som inte läser min blogg och svaret är enkelt och blir rätt så tydliget om jag bygger på meningar som skulle passa in i mitt liv.
f*n, helgen går så fort, det är knappt att min hinner hem från barn balletten innan det är dags för barn taekwondon och barn ridningen.
f*n, det blev nog lite dyrt, trodde nog inte att dom skulle höja priset på Happy Meal bara så där!!!
f*n, att man aldrig lär sig... toys r´us på en lördag eftermiddag är ju mitt privata helvete.
f*n, du vet den där bruden/snubben jag strulade med för ett tag sedan... jag såg henne på toys r´us i lördags och hon väntar nog sitt andra barn (folk som jag har strulat med är idag en bra bit över trettio och strulet har skett innan 1994. reds. anm.)
f*n, minns inte riktigt var som hände, men jag vet att Oliver ramlade i trappan och Alicia spillde ut målarfärg på sin nya Bratz docka.

The sum of the cardemum är alltså denna, och denna är högst personlig:
Oavsett var i livet man är så tror jag att den punkten någonstans mellan 20 och 30 år är den perioden som vi alltid kommer att tycka var mest spännande att berätta om. Jag är 33 och jag kan fortfarande spåra ur och dra en massa party/fylle/hångel/barbrawl minnen när jag vänder den kinden till. Dessutom så dras man alltid till dessa typer av minnen som man hör i vinden. Det är ju därför Persbrandt skapar mindre rubriker som pappa än som fyllesvin. För i ärlighetens namn så är mina helgen inte speciellt intressanta för utomstående och jag svär härmed att jag aldrig mer ska blogga om måndagar.

Enormt tidig veckolista som förmodligen kommer att uppdateras redan på torsdag.

Plus listan v.11 2007
Fem dagar kvar till landslags läger!!! ska bli löjligt kul faktiskt och jag ser fram emot det.
Min Grundig CD växlare i nya bilen.
Bristen på snö.
Sverige vaknar sakta ur Schalger koman och mitt enda bestånde minne är när Alicia säger följande om Ola Salo "han den där är rätt så söt men han tror han är cool... vilket han inte är."

Minus listan v.9 2007
Kvarvarande snö.
Bristen på cash.
Att jag inte hinner till Uppsala för att hälsa på min käre vän Mateo.